Minnen av och om Emil Key / Del I / 37 (1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Wilhelmshöhe. Efter en akvarell av löjtnant Emil Key.

För att nu återgå från alla de stora och många
världshändelserna till de små och få tilldragelserna, vilka
gingo sin tysta och jämna gång, återstår att nämna att
jag sagda år — 1830 — erhöll informator, nämligen
lundastudenten Otto Manderup Witt. Han var road
av att läsa skönlitteratur, poesi som prosa, samt att läsa
högt. Nu tillbragtes våra vinterkvällar med lektyr av
Walter Scott, Cooper och Ingemann — vilkas romaner
börja översättas och utkomma —, Tegnér, Nicander
och andra dåtida diktare, med Witt som föreläsare. Vi
barn fingo nu stundom sitta inne och höra på... Huru
stolta voro vi ej att ha detta att berätta för gamla Fia,
som dock tycktes vara mindre intresserad därav. Hon
var helt och hållet ett folkets barn och under åhörandet
gjorde hon en min, lik en hönas, som uppammat ank-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>