Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilken han under en längre vistelse i hemmet 1821—22
syntes något hämta sig — föranledde behovet av opiat
och, i samband därmed, av alkohol men som man då ej
allmänt kände orsaken, ansågs han enbart »förfallen».
Han syntes sträva efter att vara fadd i sin konversation
eller åtminstone efter att i intet avseende röja det, som
bodde inom honom. Han fann nöje i att förbrylla unga
flickor med oväntade uttryck. Så t. ex. tilltalade han en,
vid artigheter van, skönhet med dessa ord: »När ni slår
upp era sköna ögon» — han gjorde ett uppehåll och
hon väntade spänd på en skaldeingiven hyllning — »så
blir det ändå ingen solförmörkelse,» slutade han och
lämnade den unga damen i hög grad besviken. En annan
gång såg han en vacker, kvinnlig släkting framför
spegeln och utbrast med dyster stämma: »Det är ej värt
du speglar dig, du vissnar ändå bort.» Allra
egendomligast är hans svar till en ung släkting, mamsell
Vimmer-stedt, som då vistades i biskopshuset och som han
stundom lät se en glimt av sitt inre. Vid ett sådant tillfälle
klagade han över sin ensamhet, över att ingen människa
förstod eller höll av honom. Rörd utbrast den unga
flickan: »Tala inte så förskräckligt, Erik Johan; det är
flera, som håller av dig än du tror; åtminstone är det
säkert att jag håller av dig och ville göra vad som
helst för dig!» Med ett plötsligt omslag i stämningen
utbrast Stagnelius hånfullt: »Verkligen, du skulle vilja
göra vad som helst för mig?» Sårad svarade hon:
»Du skall inte håna, Erik Johan, utan sätt mig på prov!»
»Det har du rätt i,» svarade Stagnelius. »Vad vill du
då jag skall göra?» frågade hon. Han svarade: »Gå ned
i källaren, tag en storsill ur tunnan, vattna inte ur
den, utan ät den hel och hållen som den är, med både
huvud och stjärt — för m i n skull.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
