- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
86

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

cerare. Båda dessa mål på en gång och kanhända i främsta
rummet vissheten om att under det närmaste årtiondet kunna
hava ett ofantligt inflytande på krigsvetenskapens — min
vetenskaps — utveckling i Sverige, måste sätta blodet i lite
varmare omlopp än vanligt. Jag stod alldeles utanför alla
de intriger, som i fyra månader förehades i detta hänseende.
Jag talte ej ens om hela saken, så mycket den än rörde
mig, med någon människa, mer än med dig, och detta
skedde samtidigt med förvaltnings-utskottets förfrågan om jag
ville övertaga redaktionen. Alltsammans föll sedermera,
därför att de likgiltigas antal här i världen är det övervägande.
Ännu ett annat förhållande. I flera år har jag i Stockholm
sökt verka för krigsvetenskap och kamratskap, och jag
tror även att jag till en del lyckats i mina strävanden.
Kom nu ihåg, å ena sidan, att jag sällan talar, utan
vanligen går omkring, tyst och sluten, som en levande mumie,
samt å andra sidan, att den unge, uppväxande militären
mycket litet intresserar sig för krigsvetenskap;, att den
möjligen tar den till godo, då den lämnas i ett lätt och kort
föredrag, som ger anledning att sedan taga ett glas punsch
och äta en trevlig sexa, men att den dessemellan ej vill
höra talas därom; ja, att till och med mina vänner i
Generalstaben, Hans inbegripen, tycka mig vara nästan galen,
därför att jag uppoffrar tid, penningar och arbete, på
förehavanden, som ej giva mig någon behållning, utan
däremot ständiga obehag. Min hedersbror: jag är människa
jag också; och om jag än i åratal kan tåla obehag, kan
betvinga alla de hinder, som ställa sig i vägen för mitt mål
— spridande av kunskap i det levnadsyrke jag valt — och
detta utan att hava stöd av någon människa, med vilken
jag kan rådgöra, så — när jag ser bredvid mig en bror, som
också i sin väg med liv och intresse arbetar framåt —
uttalar sig eller urladdar sig flera års gömd talträngdhet på
ett sätt, som måhända kan bliva även denne broder för
mycket. Vad min äregirighet beträffar, så består den i första
rummet att genom min verksamhet vara nyttig. Jag har
aldrig sökt någon plats, utom nu i danska armén, och jag
har aldrig sökt hålla mig framme. Tvärtom har jag, utan
att göra opposition, hållit mig avlägsen, kanhända mera än
jag bort, från allt nådens solsken. Men många och långa både

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free