- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
128

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i samband med den strävan att komma uppåt, att
lösgöras, som han tyckt sig finna i hela naturen, i glädje
som sorg under alla vårflodstider i livets eller andens
värld. Och ju mer dansen ger denna längtan uttryck,
dess mer himmelskt blir också det intryck, dansen
meddelar. Utan att då känna några teorier om konsten
såsom utgången ur lekdriften, slutar han sin betraktelse
med följande, vid denna tid förvånande, ord:
»Liksom barnen leka att de äro stora, så leka vi stora
i de sköna konsterna att vi redan äro i himlen; vi
låtsa som om vi vore långt, långt uppe över jorden.
All konst är en barnslig lek med djup betydelse: det är
ju såsom barn vi skola ingå i Guds rike.»

*



Färden gick med diligens från Hamburg över
Hannover till Cassel. Där blir ett tidigt
barndomsminne levande: det ovannämnda, oförklarligt starka
intrycket av faderns lilla Wilhelms Höhe-målning.
Verkligheten skildras sålunda:

»Många år hade sedan dess förflutit, och nu satt jag
en morgon i vagnen, som förde mig till samma ställe, jag
besökt i min barndoms drömmar. Var jag då åter bliven
barn och drömde om min barndoms dröm? Dock nej! Allt
var verkligt, men jag gladde mig som ett barn, när
morgondimmorna, som omgåvo bergens och de skogbevuxna kullarnas
toppar, mer och mer sjönko ned i den mån vi foro uppför,
liksom mellantiden det gjorde uti glömskans djupa dal, och
solen bröt fram, kastande tusen strålar i skiftande
färgbrytningar på de i höstens melankoliskt humoristiska dräkter
klädda skogarna och sel — där stod mitt Wilhelms Höhe! — •—»

Från Herkules’ klubba beundrades en utsikt »av
nio mil och, i djupet nedanför, Cassel, som en brokigt
vävd matta; i fonden en blå strimma av Harzbergen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free