- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
145

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

färgskiftningar från rosenrött till violett. Färden
fortsattes över Stora Scheideck till Rosenlaui, vars glaciär
gav ett än väldigare intryck. Sedan bar det av över
Meyringen och Brunigen till Vierwaldstättersjön, där
Rigikulm och Pilatusbergen besågos, och Thorwaldsens
lejon i Luzern beundrades.

Så gick vägen från Ziirich till Schaffhausen och
Rhenfallet — som övergick alla förväntningar ty Rhen
äger här en slösande stor vattenmassa: »den är klar, dess
fall är en ungdomshandling»! — till Konstanz, Lindau
och Miinchen, där ett par sidor ägnas åt kung Ludwig.
E. K. omtalar att en flamsk målare i Pinakoteket kommit
i samspråk med en ensam, äldre man, som genom sina
fina anmärkningar avslöjade hittills, av målaren själv
osedda, skönheter i de tavlor, de tillsammans betraktade.
Målaren trodde sig tala med en annan målare av första
rang. Men dagen därpå befalld till hovet, igenkände
han i sin anspråkare och läromästare — kung Ludwig.
Denna berättelse, samman med konstskatterna i
Miin-chen, hade den verkan, fortsätter E. K., »att jag kom, såg
och segrade — över allt groll, som tidsliberalismen
möjligen kunnat stoppa på mig till matsäck»:

»De nya idéerna, så vänner vi annars äro,» fortsätter
E. K., »tyckas ej kunna förlåta en motståndare att han
är stor.. . Men nutidens sonsöner, republikanarna, skola
erkänna att det var en stor ande, som bringat dessa verk
till liv . . . Ty eftervärlden förlåter lätt när den ser verklig
storhet emedan den själv är stor, är högt och rent
mänsklig; alla passioner och små intressen ha försvunnit. Den
är stor som eftervärld på samma gång den som
samtid är liten. Så har det varit i alla tider och så skall
det förbliva.»

Vill en konung åt sig uppresa en minnesstod för
eftervärlden, så må han omfatta konsterna och framför

10. — Key.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free