- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
172

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mod. Åter reste hon utomlands men återkom till
Stockholm för att där uppträda från december 1847 till 12
mars 1848. Hennes väsen var nu förändrat; dels religiösa
inflytanden, dels kanske själva övermåttet av de
hyllningar, hon mottog hade nu gjort henne ödmjuk.

Jag sammanträffade med henne i sällskapslivet,
dansade med henne några gånger och hade då — som
många med mig — intryck av ett väsen fullt av
motsatser. Hon kunde verka dum ena stunden och genialt
inspirerad den andra; hon kunde vara tung till lynnet
och glättigt barnslig. Hon kunde synas kall, men
lyckades bäst i passionerade roller; hon ville vara kokett,
men sådana roller passade ej för henne. Hon klädde sig
illa och utanför scenen kunde hon ej kallas vacker; på
scenen blev hon skön. Hennes konst var den härligaste
förening av dramatik och sång; hade hon mist rösten
kunde hon blivit lika stor skådespelerska som nu
sångerska. När hon vid tjugoåtta år försvann från
Sverige levde hon kvar i allas minnen som en skön
sommarnattsdröm. De, som kände henne närmare, talade
om att hon kunde vara lättretlig och dock slugt
beräknande; att hjärtats finhet fattades eller åtminstone
att hjärtats takt var ojämn! Ena gången kunde hon
vara slösande givmild, den andra motsatsen; ena gången
kunde hon verka djupt kvinnlig och okvinnlig den andra.
Hon var en gåta att tyda — månne framtiden kan det?
Ojämn och oberäknelig, förtrollande och underbar, dessa
voro de ord, hennes samtida använde om henne.*

* Samma omdöme har jag hört om Jenny Lind även från
hennes senare år. Min sagesman är Felix Moscheles, son
till musikern, en vän till Mendelssohn, efter vilken sonen
uppkallats. Felix Moscheles var mycket i Jenny Linds
London-hem och fann henne »stundom olidlig, stundom tjusande».

(Utg. anm.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free