Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seklets strider och olyckor tågade förbi honom.
Men han svarar:
»Nej! glömmas må alla barnsliga tvister! glömmas må de
för evigt. Må man blott minnas att skandinavismen är en
frukt av lidandet, må man minnas att Kalmarunionen var en
sanning, men en sanning, som kommit i konungahänder innan
varken den eller folken blivit mogna. I stället att bliva en
välsignelse blev den därför en förbannelse.
Månne skandinavismen vore så levande nu, om
Kalmarunionen aldrig hade funnits? I sanning nej I Ty hade icke
dessa ömsesidiga lidanden varit till, hade icke Nordens trenno
liken var på sitt håll uttömt krafterna, och funnit det vara en
följd av isoleringen och fiendskapen mot varandra, så hade
icke heller vänskapen i våra dagar varit så varm,
självständigheten så stark, framtiden så stor — och därför, bort från
den unkna luften i dessa salar, ingen bitterhet mot
Kalmarunionen, ingen fördom mot skandinavismen I» — — — — —
Dagen var solljus och klar. Tessinska mästerverket:
domkyrkan, höjde sina stolta tornspiror i den blå luften,
själva det gamla slottet tycktes få ett gladare utseende.
»Vet herrn av,» frågade någon, »att danskarna smort
tyskarna vid Fredericia, kört bort hela belägringsarmén
och gjort flera tusen fångar? Det var rätt åt tyskarna,»
fortfor hans sagesman, »nu må de prata vad de vilja
här i Sverige om danska soldaten, danskarna äro ändå
ett duktigt folk, det är säkert, och från denna dagen
är jag skandinav!»
F. K. skildrar vidare stämningen i Sverige sålunda:
»Den personliga- sympatien kan ofta uppstå för en fiende,
vars tapperhet och storsinthet man beundrar, den kan
likaledes försvinna för vännen, vars svaghet och vackling i
kritiska ögonblick väcker ömkan. — -— — — — — — — —
Svenskarna kunna väl upphetsa sig för ett ögonblick,
men eldas i stor mening ej hastigt. Svensken är dessutom
aristokrat i il 1 känslorna och chevaleresk i handling. Det su-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
