Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verken hela livet, sommar och vinter» — tänkte notarien —
»och stora världen är, när allt kommer omkring, bra liten.
Själen blir på visst sätt utvecklad i städer, det är sant, men
den blir också driven som om den vore kläckt i ugn. Nej,
bort till mina gamla skogar, sjöar och berg, ut till naturen!»
Här påminde sig X. att han hade en kommission att uträtta
vid Packartorget och styrde kosan dit, vilket var det
naturligaste.
Packartorget är numera ett högst förnämt ställe med
Berzelii park i grannskapet, men den tiden var det ej så.
X. spatserade tvärs över detsamma, gick in genom en port
och, sedan han frågat sig för, över gården till ett vid dess
andra ända beläget hus. Han gick uppför trappan till andra
våningen och klappade på. Ett äldre fruntimmer, klätt i en
ganska snygg enfärgad brun klänning och ett rent vitt
förkläde, öppnade dörren. Det var henne han sökte. Sedan
han uträttat sina »kommissioner från landet» — vilka äro för
stadsbon vad spöket var för Brutus, dess onda genius —
kommo de i språk.
X. satt vid fönstret och såg ut. Det var öppet. Strax
nedanför var plåttaket på en mindre brygghus- och
vedbodbyggnad. Till sin förundran såg han på detsamma, just
nedanför fönstret, ett litet bord med en kaffekittel och en
kaffekopp samt en stol, vars ryggstöd räckte ända upp till
fönsterkarmen. Till höger nedanför sågs en liten trädgård
med ett stort blommande kastanjeträd, vars lummiga krona
samt långa grenar beskuggade såväl den mindre byggnadens
tak som det hus, i vilket han befann sig. Det var påtagligt
att värdinnan brukade kliva ut genom det öppna fönstret
och ned på stolen samt sålunda dricka sitt kaffe på taket.
X. ville fråga henne därom, men som det ej är- - alldeles
comme il faut, varken för gamla eller unga, att kliva ut
genom fönstren så hölls han tillbaka av en falsk blygsel.
Plan såg därför frågande på henne i stället. Den gamla
mamsellen rodnade flyktigt, men yttrade helt ogenerat: »Det
där skall ni ej bry er om att se på, det är bara mitt lilla
sommarnöje. Jag känner mig liksom litet emanciperad,
skall ni veta, när jag sitter därute och det har jag alltid
haft stor lust för. En gammal kaffesyster som jag kan också
få göra vad hon vill. Jag tycker så oändligt om att sitta under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
