- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
301

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fram mottog nedanstående brev. Det sändes den 9
januari från Turin och var i Kalmar den 9 februari, ett
exempel på den tidens postgång.

Turin d. 9 Jan. 1847.

Min Bästa Herr Key!

Vår Emilie är död — vår ty hon tillhörde oss båda

— vi har gjort en oersättlig förlust — och likväl måste vi
tacka Gud som tagit henne till sig, och gjort slut på hennes
gruvliga plågor, då hon ändå aldrig kunde bli riktigt
återställd — — Ja! min goda herr Key sörj henne, hon
förtjänar det den saliga ängeln — Ack min Gud vad jag saknar
henne — finns det vänner här i livet så vore vi det — Ack
varför skulle hon dö före mig? — Trösta kan jag ej herr
Key, jag är själv i behov därav — men berätta vill jag
allt — allt vad jag kan anförtro åt papperet — förlåt om
det inte blir så punktligt som det borde vara, ty jag har
ännu inte riktigt återkommit till mig själv — —

När jag erhöll herr Keys förra brev befann jag mig
med vår saliga vän i Koblenz — M:lle Weis var i Hamburg
för att arrangera om barnen, som skulle ändra våning •—
min älskade Emilie hade då redan börjat känna lite utav
sin rysliga sjukdom — men hon såväl som jag hoppades att
det skulle gå över utan några vidare följder — ty under
vistandet i Ems mådde hon alltid väl — — Herr Keys brev
sårade henne mycket — jag fick läsa det — — det
gjorde mig gruvligt ont att se huru herr Key hade förändrat
sig mot min Emilie — hon rev genast sönder brevet, och grät
mer än en tår däröver — — men hoppet på en återförening
uppgav hon inte, nej tvärt om, hon trodde därpå — det sade
hon mig själv några veckor före sin död — — Jag
vet ej om det är rätt av mig att tala om allt detta —
men jag vet att det är en tröst för herr Key, och tror att
Emilie därför förlåter mig om jag gör orätt — — Hon
tänkte ofta att svara på brevet, men uppsköt det tills det
var försent — — det sista hon skrev här i livet är
medföljande blad — jag skickar dem till er ni vet så väl som
jag vad de betyder — detta är som jag tror ett tyd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free