Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barnen mår alla bra — om dem drager greve
Gyldenstolpe[1] försorg, de äro i Hamburg — systerdöttrarna i
Petersburg. —
Nu tror jag att jag svarat så utförligt som möjligt —
förr har det inte kunnat skett, ty jag fick brevet för några
timmar sen.
Tusende hälsningar från M:lle Weis — genom herr
Keys tillgivna vän (om jag så får kalla mig) och ödmjuka
tjänarinna
Marianne Berend.
Emilie Högquist brukade från minnesrika platser
medföra en blomma, som pressades och som — jämte
en anteckning om dagen, stället och sällskapet samt
stundom någon kort reflexion — insattes i ett album. Vid
hennes död funnos fyra sådana album. Den femtonde
oktober — den dag då hon »grät hela dagen» av
den anledning, som Emil Key visste — plockade hon
några små ängsblommor, ordnade dem i krans på ett
blad och skrev därpå: Lausanne 1846 den femtonde
october. Detta blad — det i brevet nämnda — var
det sista, Emil Key mottog av hennes egen hand. Jämnt
ett år efter att Emilie Högquist i Karlsbad vid
midsommaren undrat om Emil Key tänkte på henne, sände
hennes sällskapsdam, mamsell Elisabeth Weis, från
Stockholm till Emil Key på Ryssbylund ringen med ögat,
det miniatyrporträtt — målat i Paris — som han givit
henne och en plansch av hotellet, där hon dött: »de
fönster i första våningen, där märket är, var det rum
där min oförgätliga salig Emilie slutade sina plågor»,
skriver väninnan. »Ritningen av graven, som Marianne
lovade, blev ej så bra, som hon önskade och därför
sändes den ej.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
