Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu återstår blott tvenne tilldragelser, som jag ville egna
hvardera några ord. I går voro vi på middag i
prostgården; middagen var förträfflig, rummen kalla men det
eldades en brasa, och den i förening med conversationen
(som var rätt munter) bidrog att slutligen värma upp
ledamöterna och sedan var det rätt trefligt. I eftermiddag hafva
vi varit på Sundsholm; der lefde vi på ungkarlsmanér
drucko punsch och — rökte cigarr. Detta öfverskridande
af de vanliga reglerna för umgänget förutsätter att det var litet
på skoj — men långt, långt derifrån. Den vetkliga bildningen
tillåter inga intrång på convenancens lagar —■ till och med
den mest stränge kritikus hade ej funnit minsta anledning
till klander. Efter att hava druckit thé och ätit. pankakor reste
vi hem, Emil följde med oss — vi åkte alla fyra i hans vagn;
han körde sjelf — Herrarna (Baron Axel och Emil) sjöngo
—- — vi rökte cigarr — — det var riktigt småtrefligt. Emil
blir här nu fyra dagar — — jag darrar af glädje vid tanken
härpå —- — — han förljufvar dagarna betydligt; antingen
han pratar slarf eller resonerar allvarsamt förtjusar han.
I hans gyckel ligger någonting godt, som är hvar och en
en garanti att meningen är ej att såra någon utan det blott
är ungdomen, som för ögonblick gör sig gällande och ser
sakerna från den löjliga sidan; i hans resonnemanger ligga
tankar och allvar; då är han ej pojke längre utån man;
med lätthet framställer han sina åsigter. Dessa äro kanske
ej alltid de rätta — — — men de äro genomtänkta, och
dikteras af en varm och innerlig öfvertygelse; jag
öfverens-stämmer oftast frivilligt — men någon gång äfven
ofrivilligt — i hans mening. — Vanan att segra ger honom
ej sjelfförtroende, men, som han sjelf uttrycker sig,
sjelf-h o p p. Jag kan ej längre tvifla på det välde och inflytande
han har på mig —- med hvarje dag blir han mig mera
oumbärlig. —- - Gud gifve att han ej stört mitt lugn —
— — jag skall vara på min vakt — — — i annat fall kunde
jag dyrt få plikta för några veckors njutning. Oaktadt han
visar ett tydligt intresse fäster jag blott ögonblickligt något
omdöme, som sedan ändrades då hon fann att även Richard
hade mycket av den begåvning och originalitet, som tillhörde
hans gren av Ehrenborgska släkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
