Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 2 5: t e. Om denna dagen har jag mycket att säga,
men måste göra ett litet uppehåll — caffét är visst i ordning.
—- Jag anser gårdagen som en dröm när jag tänker tillbaka
på denll! Emil höll oss som vanligt troget sällskap —
conversation fick knappt stanna af för några minuter. Vi
talade om hvarjehanda, som just ej precist brukar behandlas
mellan herrar och fruntimmer, men det vidrördes så fint
att det var mindre sårande än det under andra förhållanden
varit. Slutligen kommo vi in på ett capitel, som alltid
intresserar mig — men hvarpå jag numera aldrig kan tänka
utan bitterhet och sorg. Det är ynkligt och hjertgripande
att se med hvilken kallsinnighet egoismen kan uppoffra
alla ädlare, bättre känslor för att vinna sitt ändamål. Man
vore nästan färdig tvifla på en rättvis Gud, när man ser att
föräldrar kunna uppoffra sitt barns lycka för egennyttiga
beräkningar 111 — Camille är verkligen en för ädel varelse för
att blifva ett offer för egoismen, Gud! min Gudl låt henne ej
lida för mycket. Hon har ingen till hvilken hon kan luta
sitt hufvud, och gråta ut när hjertat vill brista. Emils åsigter
öfverensstämde häruti mycket med mina. — — — Jag blef i
följd af ofvannämnda samtal tyst och allvarsam; detta tillät
ej Emil utan föresatte sig att skingra hvarje moln. Han
höll ett fasligt väsende, men intet förstånd fick talas — vi
vände allting för hvarandra. — Eftermiddagen gick under
skämt och skratt ganska fort. — Kl. 6 började vi vår post —
Emil hade ingenting att skrifva sjelf —- i stället skref han post
scriptum i alla våra bref — det ena värre än det andra.
Och dessemellan bestormade han mig att få läsa antingen
mina bref eller något af min Dagbok. — Jag gaf slutligen
efter. Detta kan jag aldrig förlåta mig sjelf —- jag förstår
ej hans envishet att få läsa hvad jag skrifver — det är ej
den vanliga nyfikenheten hos Herrar — men orsaken finner
jag ej. Gårdagen var i alla fall högst angenäm — jag
glömmer den ej så lätt.
Den 26: te. Han reste så snart vi druckit caffé — det
har varit fasligt tomt och trögt -— väderleken har varit ruskig
•— humorerna i följd deraf något nedstämda. Det var således
en muntration när postbudet medförde en korg med fikon
och apelsiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
