- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
333

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27: de. O! himmel!! ändtligen är jag då ensam med mig
sjelf, mina tankar och mina illusioner!! Jag andas fritt!
Och kan få andas ut!! Den oupphörliga beherskningen är
dödande; ord, miner, sätt — ja till och med tankarna

— måste bcherskas; jag försöker efter bästa förmåga men jag
fruktar att jag dock ej har gjort det nog ■— kanske anar han
huru det står till!! I Kanske föraktar han mig! 1 Men nej
det är omöjligt, han kunde d å inte visa mig så mycket
intresse. Jag tyckte stundom att vi liksom redan tillhörde
hvarandra — men på samma gång tycker jag vi äro så vidt
åt-skiljda att vi aldrig skulle kunna förenas. Besöken på
Sundsholm äro på samma gång ett himmelrike och en skärseld.
Jag lider och njuter otroligt medan jag är der — — och
har ej vetat antingen jag njöt eller led. Men nu — sedan
jag vet att jag ej mera kan få komma dit — infinner sig en
saknad och tomhet, som bäst förklarar hvilket intryck och
behag dessa timmar haft för mig. Afskedet från Sundsholm
i afton var smärtsamt — jag vågade ej inblanda minsta
hopp — — jag återser det kanske i en framtid men — — —
huru annorlunda! Dock, huru det än må bli, min ledstjerna
blir han genom lifvet; hittills har min kärlek uppfostrat
och utbildat mig — hädanefter skall den gifva mig styrka
att bära både motgångar och medgångar. Han är mitt ideal
af allt ädelt och skönt — det gör godt att få blicka in i
hans ädla, djupa ögon. Men det är farligt — — — man
kan lätt blifva öfverraskad under sina ströftåg — och då
rår man ej längre om sin hemlighet. Han är van att
observera. Jag är derför beredd på att jag mot min vilja förrådt
mig – men kanske också att han uti mitt intresse ej finner
annat än barndomsvännens. Han har för mig varit både
vän och lärare — detta har han nog insett fast han är för
modest att gifva tillkänna sin tro. Jag kan ej vända tanken
ifrån honom och hans lilla paradis. De vore båda mer
förtjusande än någonsin. Jag tror de ingått complott för att göra
intrycket af denna dagen om möjligt ännu outplånligare.
Då jag i afton tog godnatt af honom tog han mig vänligt i
handen och sade »tack för i dag». Jag glömmer det aldrig —
det höll på att kosta mig tårar. Jag hoppades ett ögonblick

— för att sedan fördubblat förtvifla — —. Gud! förtjenar
jag en sådan lycka!!!! — — — Han kommer ej hit förrän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free