Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lund. Tisdag och onsdag vet jag ej af något. På Thorsdag
stor bal i Calmar af Herrarna i Banken; på fredag af
Ung-karlarne i Stadens Societet, på Lördagen hos Landshöfdingen
etc. — Jag har sökt på allt sätt vidhålla mitt beslut att resa
på Thorsdag sednast, men Key och Gösta ha på allt sätt sökt
öfvertala mig att dröja qvar, så att jag väl får lof att bli
öfver Thorsdagen. — — Björnö måtte i sommarskrud vara
gudomligt vackert, det härligaste läge man kan tänka sig
vid en vik af hafvet med utsigt åt Öland. — Jag skall vidare
tala om allt, då vi muntligen få språkas vid. Min tafla
och din bouquette voro oändligt kärkomna; de hälsa dig
innerligt. Och ha alla beundrat dina artistiska skapelser.*
Keys tyckas mycket lyckliga; han är icke brinn n ande
kär, men jag tror hon passar honom mycket väl, och hon är
kär i honom sedan barnåren. — Hon är en söt flicka,
och vet du, en famille äro de ganska trefliga, alla Possarna.
Grefvinnan är en älsklig och värdig Gumma.** —
Key flyttar om ett par veckor upp till Sundsholm och
blir der hemma i sommar. — Nästa år påstår han sig
bestämt vänta oss dit. - Ja, min kära flicka, inte förestår
oss ett så sorglöst lif som detta unga par, men det blir
fullt av glädje ändå.
* Tavlan var en liten, av Betty Hubendick i olja målad
vinterbild, som föreställde en stuga på ett av skären vid
Karlskrona, dit ungdomen plägade gå på isen för att dricka kaffe
och där Carl Furst och Betty Hubendick förlovat sig;
buketten var en konstrik skapelse av snäckor, ett arbetssätt
där hon även utmärkte sig liksom för arbeten i vax, läder,
papp o. s. v.
** Något Carl Fursts fästmö säkert saknade, var att hon
intet fick höra 0111 brudgummens elfenbenfärgade, rikt
broderade väst; om brudens silvergrå dräkt och hennes vita lenong
över skiftande siden på annandagens morgon eller den
grå-och grönrandiga sidenklänningen, som bars på släktmiddagen.
Det är tidsbetecknande att den 24-åriga bruden ansåg sig som
.en »gammal flicka» och således ej längre ville bära en helvit
dräkt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
