Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid en hans Stockholmsresa bad hans hustru
honom besöka en av hennes grevliga fränder, samt
medtaga visitkort ifall denne ej skulle vara hemma. Man
lovade som alltid allt vad hustrun bad om.
Hemkommen berättade han att visiten var gjord men greven ute.
»Nå, vad skrev du på visitkortet, du lade i lådan?»
frågade hon — den tiden skrev man nämligen själv sina
visitkort. »Hamlet, prins av Danmark», svarade
han och förhöret slutade med det ömsesidiga skratt, som
så ofta livade de gamla rummen på Kallernäs.
Själv målade han sin bild med följande vers, som
ledsagade hans porträtt:*
Jag hörer till den gamla tid
en tid af sjelfsvåld, kraft och strid.
Vid nitton år jag svärdet drog
och krigarns dop af ryssen tog;
och under hjelten Bernadotte
jag luktat krutrök, stått för skott.
Då krigstrumpeten hördes gäll
kring Tysklands slätter, Norges fjell.
Nu tre och åttatio år,
en gammal raggig bock jag går
bland nya tidens tama får.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
