- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
362

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blivit valda av en mans kärlek innan deras eget hjärta valt,
och visserligen voro de båda makarnas skaplynnen stämda
i olika tonarter, hans realistiskt-humoristiskt, hennes
idealistiskt-romantiskt. Men detta gjorde intet intrång på
deras lycka. Enligt den tidens vana att män, som voro
herrar i sitt hus, låtsade sig stå under toffeln, kallade
visserligen kapten Hultin hustrun »mitt rivjärn». Men
sin verkliga känsla uttalade han i »En g a m m al
knekts minnen», där han på tal om paraden på
Grelsby äng 1808, säger att han bland spektatörerna
såg en präst, ledande en liten flicka, och fortsätter:
»Fjorton år senare blev denna flicka min hustru. Det
är visst urmodigt och opolitiskt att berömma sin hustru,
men rättvisan förmår mig bekänna att hon snart ett
halvt sekel varit min bästa vän och högsta sällhet.»
Och detta mannens vittnesbörd om sin lycka genom
hustrun kan fullständigas med hustruns: att
mannens kärlek varit mera vaken, än vad annars i
allmänhet plägade vara fallet i deras tid.

Hon var hans allt, det finaste och bästa han visste
men också hans egendom. Hans grova humor
sårade stundom hennes känslighet, men lians innerliga
kärlek gottgjorde allt. Hans första fråga, då han ej
såg henne, var efter henne och när han kom in bland
främmande irrade hans blick omkring tills han funnit
henne. Han hade förlorat sin förmögenhet, sorgebarn
hade han, döden tog fullvuxna barn, men intet bröt
honom så länge han hade sin hustru.

Huru rädd var han ej om henne! Ett litet drag
målar båda. En syrenbuske växte skymmande och han
ville hugga den men hon bad alltid för den. En vår
beslöt han dock buskens död; tog sin hirschfängare
och gick utan att säga något ned i trädgården. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free