- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
363

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon anade oråd, smög sig ned en annan väg och just
som den gamle knekten höjde vapnet, suckade det
djupt bakom busken. Han såg sig om, ingen syntes,
åter höjdes vapnet och åter suckade det. Han slängde
hirschfängaren, gick in och fann hustrun i salen. »A,
jag tyckte du suckade därute,» sade han, men hon
behöll sin hemlighet och busken förblev ohuggen.

Såsom ivrig läsare av naturvetenskapliga och
geografiska arbeten, låtsade han förakta vad han kallde
tevattenslitteratur, d. v. s. romaner och poesi. Men
i grunden delade han hustruns vittra intressen,
uppmuntrade hennes författareskap och hade stor musikalisk
begåvning. När han blev för stelarmad att själv spela
sin fiol, fortfor han dock att syssla kring harpan, som
var hans stolthet och glädje; han firade högtid, när
»mor» komponerat något nytt, helst om det var
variationer till någon Bellmansmelodi eller folkvisa. Också
utvecklade sig Constance Hultin genom denna sympati
till en allt större virtuos på sitt instrument, överträffad,
enligt sakkunnigas omdöme, endast av Pratté bland sina
samtida och Sjödén inom en yngre generation. Båda
dessa harpkonstnärer beundrade livligt hennes spel och
uppmanade henne att offentliggöra sina talrika
kompositioner — men dessa stannade fortfarande inom
hemkretsen. Där fanns en tacksam och ej liten publik:
av barnaskaran blevo fem söner och tre döttrar fullvuxna.

Det yngsta barnet, en dotter, föddes på Kallernäs
1849, då fadern var 60 och modern 49 år gammal. Men
de hade kärnsunda kroppar och en berghälsa att ge i
arv även åt den senfödda. Hon har berättat att faderns
uppfostran egentligen bestod i att säga: »detta ska du
göra — eller detta ska du låta bli, ty annars tar fan
dig». Men mer än alla bannor eller straff fruktade de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free