Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådan war berättelsen, som fick antiqvarisk helgd, och
blef sluteligen en trosartikel.
Ännu 1797 funnos i socknen äldre personer, som
försäkrade att i deras tid stod Skinskarpen i sin wrå; sjelfve
hade de wäl icke sett honom, men deras förfäder i många
led hade sett honom werklig, hwarföre det war ogudaktigt
att betwifla hans existens.
Trollhistoria.
Man vet att trollen i förra tider hade en större
verkningskrets, i synnerhet woro de lystna efter kristna barn, och
lemnade sina egna till uppfostran; men dessa blefwo oftast
fula, rödhåriga, otympliga och kallades gemenligen bytingar.
En gång hände, under det husmodren, som hade ett.spädt
barn, war syselsatt i köket, att en trollpacka med sitt barn
smög sig in för att göra byte; men hustrun kom oförmodadt
in, så hon ej fick tid att medtaga hwarken sitt barn eller
det andra, så att hustrun fann twillingar i waggan. Nu
woro, till all olycka, båda barnen flickor, och så fullkomligt
lika, att modren ej kunde skilja dem. — Dränka dem kunde
hon ej, således måste hon uppfostra dem i hopp att troll
ungens natur skulle framdeles utveckla sig. Flickorna wexte
opp, woro lika wackra och spranta, och ingen af dem kunde
anses wanbördig.
I sitt stora bekymmer fick hustrun spaning på en klok
kärng, ty sådana finnas alltid, och fick af henne lektioner.
Hon tog litet malt och humle, lade det i ett äggskal, som
uppställdes på en liten trefot, slog watten därpå och lät det
rinna. Flickorna, som woro syselsatta på hwar sitt håll,
inropades; den första kom, såg på tillställningen, och frågade:
»hwad gör I för konster mor?» Och då hustrun swarade:
»jag brygger öl åt kungen» så började flickan skratta af
hjertans grund. Den andra kom, gjorde samma fråga och
fick samma swar, men hon slog hop händerna och skrek:
»gammal är jag som Tiveden, Billingen och Hula, men aldrig
såg jag bryggas öl i ett äggskal åt kungen», barkade ut genom
skorstenen och man återsåg henne aldrig. — Hustrun fick nu
wisshet att den qvarwarande war hennes barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
