- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / Del I /
388

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bärande en grann likkista hwari låg en stor swart katt höljd
af ordnar, med krona på hufvudet, guldspira i ena tassen och
swärd i den andra, derefter en lång rad swarta kattor, som
alla jämrade sig och jamade ynkligt. Då reste sig stora katten
i sin wrå i spiseln, och sade: »Ja, så är far min död, då är
jag kung för alla kattor,» — barkade ut genom skorstenen
och sågs aldrig mer.

Naturhistoriskt.

Man wet att på Island ofta finnas hvita räfvar, men
har aldrig haft wisshet om huru de tillkomma, förr än en
sjöman från Småland kom till det landet, fick se saken, och
berättade:

När någon gammal ytterligt ful kärng dör, sätter bonden
henne på isen i sittande ställning med en psalmbok i handen,
och gömmer sig bakom ett isstycke eller en sten. Länge
dröjer det ej förr än någon röd räf får se tillställningen,
sätter sig och börjar gråta så tårarne strömma. Om det
är af medömkan eller för det kärngen är mer än lofligt
ful, upplyste ej berättaren. Man vet att kölden på Island
är stark, och räfven gråter så att han slutligen fryser fast.
Bonden, som i sitt gömsle afvaktat detta, går då fram,
upptager sin knif, skär i kors genom skinnet på hufvvudet
för att lemna öpning, tager fram cn dugtig tagelpisk, och
piskar den arma mikel ur sitt röda skinn och låter honom
löpa. Sjömannen försäkrade att om han, efter denna
operation får nytt skinn, så blifver det krithvitt.

*

Medan kapten Hultin sålunda tillfredsställde
barnaårens lust för det skräckfulla, tillmötesgick fru Hultins
tryckta sagor behovet av det vackert fantasifulla. Såsom
hennes väsen för oss blev en vacker saga då vi vuxit upp,
voro hennes diktade sagor vår glädje under barndomen.

På 1850-talet voro sagoböckerna mycket enkla och ’
fåtaliga men kanske mer avhållna än det nuvarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/1/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free