Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sockerpengar — det vill säga sex riksdaler om året för att
vi hemma icke skulle äta sylt och socker, som på den
tiden ansågs skadligt — samt våra s. k. läspengar: det
vill säga att våra betyg belönades med vissa styver
för de goda betygen 5, 4 och 3 — medan en nolla tog
ut en femma, en etta en fyra och tvåan en trea. Den
sålunda bildade kassan led visserligen avbräck, när vi
slagit sönder något, ty då måste vi själva betala det, och
så var det även julklappar, som påfrestade den. Men dock
lyckades jag för dessa små medel skaffa mig ej endast
åtskilliga böcker utan även en bokhylla. Bland det
myckna kloka i våra föräldrars uppfostringssätt var att
på detta sätt låta barnen själva handha små medel och
sålunda lära sig spara. Senare fingo vi en månatlig
handkassa för vilken vissa saker skulle anskaffas och
slutligen som vuxna bestämda »klädpengar»; 200 kr.
om året.*
Några särskilda gamla bruk iakttogos icke. Men
den sedvanliga julmaten, påskäggen, vofflorna första maj
* I Marstrand var en bod, som gav anledning till något
för vår uppfostran betecknande. En lekkamrat sade mig: »i
den boden får man kandisocker på kredit». Ordet var
obekant, men medlet att begära sockret verksamt. En dag säger
så handelsmannen skämtsamt, att nu hade jag på kredit
tagit för 24 skilling och var skyldig dem! Min skräck var
outsäglig. Detta betydde således trollformeln! Å ena sidan
stod nu den brännande skammen att ej göra rätt för sig, en
redan då av min mor inpräglad plikt; å den andra fruktan
att vädja till min mors mellankomst och fruktan segrade. Oron
förstörde de återstående dagarnas glädje; boden tordes jag ej
ens nalkas; jag reste skuldbelastad! Men denna sjuårsålderns
erfarenhet av skammen att »leva över sina tillgångar» brände
in sig så djupt att den också blev den sista. Försakelsens
väg blev, tack vare vår uppfostran, lätt; lånevägen av mig
aldrig beträdd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
