Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från spetsen av de höga uppförsbackarna, icke drömde han
väl om att en gång bliva dessa bygders rikaste man. Att
han emellertid icke ämnade följa med lasset utför skulle en
framtidsspåman redan kunnat sluta därav, att, när äldre och
yngre kamrater efter uträttat ärende läto sig av
trävarupatro-nerna i »Vika» väl fägna med brännvin, den klarögde pojken
plägade bedja att få slippa »supen» och i stället få »slanten».
På den tiden, då brännvinssupandet hade ett skaplynne, mot
vilket vår tids är »dubbelrenat», vittnar detta den unge
bräd-körarens beteende om en lika sällsynt självständighet som
förtänksamhet. Och dessa drag hos gossen var det ock som
skapade marinens karaktär och grundade hans framtid.
Johan, så hette pojken, var ett fattig mans barn, son
av en hälftenbrukare på Tillberga boställe i Målilla socken
av Kalmar län, där han föddes 1798, och fick intet annat
arv än arbetskraft och arbetslust, som tidigt övades att sätta
axeln till hjulspaken. Vilostunderna voro icke många, men
de tillvaratogos lika omsorgsfullt som brännvinsslantarna och
båda gjordes räntebärande. Ty medan han snart började
själv »hälftenbruka» med de senare, ägande först en höna,
sedan ett får och, när dessa företag voro tursamma, slutligen
en gris till förlagskapital, så använde han de stunder
jämnåriga kamrater sovo bort, att lära sig läsa, skriva och räkna,
kunskapssmulor, som på den tiden icke erhöllos till skänks
i folkskolan, utan av den vetgirige måste mödosamt
hopsamlas här och var. Sålunda fick den unge Tillberg, som
han efter det ovannämnda bostället kallat sig, den
kunskaps-grund han själv börjat lägga, stundtals påbyggd av en
härads-skrivare A., vars härmed givna hjälp Tillberg sedan rikligt
återgäldade under årtionden till dennes änka och barn. Han
visade sig sålunda lika minnesgod för den erhållna lärdomen,
som han varit snabbfärdig att inhämta den.
Snart fick den förståndsklare och eftertänksamme
ynglingen användning för de kunskaper, han så ivrigt sökt, då
han som sjuttonårig blev bruksbokhållare på Ålhult nära
Vim-merby, ett gammalt ståtligt säteri med en viss historisk
märkvärdighet, sedan den tid det ägdes och beboddes av
general Pechlin. Om dennes skräckvälde berättas åtskilliga
folksägner i orten, som gör det lätt förklarligt, att han utsattes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
