Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiga anklagelser och vidunderliga historier från de
kryphål, som publicisten danar åt sig med orden »det
berättas», »det förljudes, o. s. v.». Även om man bevisade
att Engström »kallat det vitt som var svart, så kanske
han medgav att det inte var svart, men blått, eller,
om inte blått, så gredelint — de färgerna stå ju
varandra så nära!» Ett ärligt erkännande av falskheten i
ett rykte han utspritt, kunde man aldrig avpressa honom.*
Naturligtvis var det icke dessa löjliga anklagelser,
som föranledde E. K:s polemik utan andra, mot Posses
och Raabs heder riktade. Såväl med vittnen som andra
bevis kunde E. K- vederlägga dem, utan att detta
föranledde någon rättelse i Barometern.
Engström hade börjat ett av sina anfall med föl-
* Som exempel på polemiken må anföras att i Åby —
sockenkyrkan — hade Björnö gods en inbyggd läktare.
Engström påstod att familjen Posse — alltför liögmodig att gå
till nattvarden med socknens övriga folk — begärt enskild
nattvardsgång, men mellan denna och gudstjänsten i sin
läktare låtit uppduka och sin betjänt servera en hel middag!
Sanningen var att familjen ville gå till nattvarden samman
med ett par söner, som för längre tid skulle lämna hemmet
och ej kunde invänta den ordinarie nattvardsgången. Den redan
60-årige greve Posse, som ej mådde väl av att länge vänta på
sin middag, hade haft ett par smörgåsar med sig, och
förtärde dessa medan kyrkoherden efter gudstjänstens slut
tjänstgjorde vid en begravning, som föregick familjens
nattvardsgång.
Om Emil Key påstod Engström att han som barn
blivit kallad baron och som sådan låtit presentera sig för
Ludwig Filip! Denna senare anklagelse kunde E. K.
vederlägga med den i del I (sid. 134) anförda berättelsen och
om den förra kunde han med all rätt fråga ifall det var
hans fel om folket — som sett honom som liten parvel vid
sin styvfars, ’baronens, sida — stundom kallat honom med
dennes titel?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
