Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikten slutar med hoppet att Gud en gång skall
»förena all vår Nord». Men den har även en antydan —
i femte versen — om de rörelser mot svenskheten,
i liv och död med trofast håg,
det är ej vårt det landet nu —
men Finland, det är dul
Vårt är du än med hjärtats makt
som ler åt våld och tvång,
ty samma minnen än gå vakt,
och allt vad fädren gjort och sagt
det tolkas skall vid seklers gång
av samma språk och sång.
Ja! allt vad härligt världen sport
ur samma kraft det gått;
gemensamt är allt skönt och stort,
allt vad vi brutit, vad vi bort;
vår tröst — när sorg och kval oss nått —
ur samma bön vi fått.
Och därför är du än vårt land,
vårt brödraland förvisst.
Och Gud, som knutit våra band,
ej giva skall en dödlig hand
att slita dem med våld och list,
med nöd, förtryck och brist.
Ej lömskt förtal om vad du led,
och att för oss det var,
kan väcka split — med oss du stred
för hus och härd i samma led,
och vän och bror och son och far
ej slavens boja bar.
Nu bär du den — och offrad stårl
Det krig du nyss fördrog,
med nöd och hunger i sitt spår,
6. — Key. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
