Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkostängsel, säga andra. Huru mycket eller litet av de
nuvarande dogmerna, som i framtiden komma att stanna kvar,
det vet jag ej — det kan icke mitt eget oroliga, mellan
tusen tvivelsmål slitna, frågande, sökande hjärta reda upp för
sig. Men det vet jag att en Gud måste jag, såväl som hela
mänskligheten hava. Skulle därför en stormande framtid
kalla mina fäders Gud gammalmodig, då önskar jag att anses
gammalmodig med dig, o Gudl Vad du i övrigt kallas —
Gud, Kristus, Helig Ande, det eviga varat, det rena förnuftet
— det gör mig detsamma. Men Gud, dig Gud, som ett utom
mig, över mig stående väsen, måste jag »falla ned och tillbe»
eller »stå upp att älska». Tankar och idéer födas, bullra
en tid i världen, göra sin nytta, uppfylla sitt mål, försvinna
och förgå; generationer komma och fly; barnet, vars späda
skrik hälsar en beslöjad framtid, gubben vars sista suck är
vid slutgränsen av det förflutna — den gubbe, som själv
varit ett barn en gång, och detta barn som en gång blir en
gubbe — allt är i rörelse. Vi atomer, som flyga kring en
sekund och försvinna, måste tro på en Gud, som leder även oss,
en Gud hos vilken dessa människoandar, den ena
generationen efter den andra, komma och gå liksom barn ut och in i
fadershuset. Vad än tiden må bliva — utan Gud blir
den ej. Mänskligheten har sina skakningar då jorden liksom
lossnar i fogningarna med himlen. Men efter dessa
män-niskobävningar har vårt släkte ständigt återkommit till
begreppet Gud. Och detta begrepp har blivit allt renare,
ehuru Han liksom alla andra majestät omgivits med allt
färre ceremonier. Men dig, mina fäders Gud — Du som även
skall bliva mina barns, så framt min stämma icke tystnat
innan den kan meddela dem kunskapen om Dig — Dig beder
jag, skänk mig mod att gå fram på min bana, att med mina
ringa krafter arbeta till mänsklighetens framåtskridande.
Skänk mig den glädje och den själsfriskhet, som vissheten
att icke arbeta förgäves, som hoppet om en god
världsutveckling giver människan 1 Låt mig icke misströsta om
Dig -och Dina verkl
Kallgrinet över religiösa detaljer är bristande aktning
för vad fädren trott, älskat och hoppats pål Även när vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
