- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
108

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— som blir synbart med födelsen och svinner ur sikte med
döden — vad är det?

Alltings upphov är urcellen påstår darwinisten. Livet
självt, endast detta är Gud, förmenar panteisten. Johannes
Scotus Erigena har, redan för ett tusen år sedan,
grubblat däröver och många andra före honom. S p i n o z a
har sökt åskådliggöra gudomen under bilden av ett hav,
där vi äro böljeslagen. Men ett hav sättes i rörelse av
jordbävning eller av storm, eller av något annat utanför
detsamma varande. U t a n f ö r Gud kan inget motiv, ingen
rörelsekraft tänkas, och dessutom måste allt hos Gud vara
fullkomligt, helt fullkomligt, såsom allt det högsta. Men vem
och vad gör den ena andevågen kraftigare och högre, den
andra svagare och lägre? Denne vem och detta vad
kan ju icke vara Gud själv, som alltid och
allestädes är det högsta? Men vem annars? Inför denna fråga
synes mig panteismens hav sjunka ned under horisonten;
jorden sluta och himlen taga vid.

*



Jag bevistade nyligen en begravning.* Den döde hade
varit en av sitt fosterlands ädlaste söner. Rastlöst hade han
verkat för detsamma under en lång levnad. Alla dess
forntids stora män hade varit honom en mäktigt manande föresyn.
Dess närvarande utveckling hade han själv befordrat med
sina bästa arbetskrafter, med stora enskilda uppoffringar.
För dess framtida lycka hade hans hjärta varmt klappat.
Alla, av vilken politisk färg de än voro, vänner som
motståndare, beklagade den stora förlust samhället lidit genom
hans bortgång. Man talade därom, man och man emellan,
undrande vem som skulle upptaga hans mantel, fylla hans
plats. Med ett ord, det var en verklig saknad. Men fjorton
dagar efteråt var han glömd av den brådskande tiden, och
vardagslivets lilla svallvåg vid hans bortgång hade lagt sig
innan grästorvan hunnit gro igen över hans grav. Detta
oaktat hade han under sin levnad mången gång bevittnat
alldeles samma skådespel, gjort samma erfarenhet och dock

* Anders Fryxells.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free