- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
122

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

städer ovan eller under jord, med sångfågels- eller
fläder-mössvingar — nej, dagens, arbetsdagens män: jordbrukaren,
handlanden, industriidkaren, med tacksamhet erkänt
regeringens fasta och lugna hållning och politik.

De hava gillat den, emedan de icke önskat kriget, och
göra det icke än — och varför icke?

De hava ej önskat det, emedan det kännes tungt att
skiljas från älskade hustrur och ouppfostrade barn, från
gamla orkeslösa föräldrar. De hava det icke, emedan tusen
företag till det gamla fosterlandets välgång och prydnad
då komme att avstanna, och tusen andra, ännu ideella och
formlösa, då kanske aldrig komme till utförande. Det
griper den svenske mannen en känsla av oro: han spörjer
om tillfälle och tid skall lämnas nationen att gottgöra en
bortslösad ungdom med dess sorglösa liv för dagen utav
krigets byten; med dess oupphörliga strider mot hela
världen, eller om det gamla namnet, det gamla ryktet skall
nödga honom att än en gång pröva sina krafter i strid?
Denna förestår honom förr eller senare — det vet han nog.
Han känner väl med skalden att han »inom Sveriges gräns»
kan »erövra ett Finland åter». Men han har också insett,
att långt innan denna »blodiga sköld» frånryckts honom,
hade han av varje svenskt landskap kunnat skapa ett ännu
skönare Finland. Och då hade icke landet på andra sidan
Östersjön — denna Sveriges forna insjö ■— gått förlorat.
Han känner detta, han räknar de vapen, freden åt honom
smider — och han frågar —?

Den stora frågan för närvarande är frågan, 0111 detta
nu är tiden för vara eller icke vara? Är det nu, det stora
självständighetsslaget skall slås, och seklers sluträkning
uppgöras? Eller är det blott en hetsighet, som så ofta förr,
och som städse har kostat oss blod och tårar?

I förra fallet må vi strida med de krafter, som stå
oss till buds; i senare, må vi alltjämt samla flera!

Det är ögonblickets uppgift att noga avväga detta,
det är regeringens och folkets plikt att på en gång tänka
och känna: Och då — om en röst höres ljuda över
nordanlanden, från bergens höjder och dalarnas djup, med
eko i varje manligt bröst — då — men också först då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free