Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
store — väl förtjäna återupprepas. Han brukade nämligen
säga, att den, som har den sista riksdalern kvar då de andra
hava intet, han gör den bästa freden.
Detta kunde visserligen gamle Fritz få opåtalt yttra,
han som förut slagits så tillräckligt. Men även vi, i alla
Karlars namn! — hava icke vi svenskar också slagits
tillräckligt? Tillräckligt synes oss, både för att hava förtjänt
vitsordet att anslagen till vårt nationalförsvar (vanligen till
följd av våra anfallskrig) bortskrapat icke blott vår sista
riksdaler, vår sista skilling, nej, vårt sista runstycke?
Våra härar hava vanligen saknat kläder och skodon,
vår flotta ammunition och proviant, och mången seger, har
förfelats, mången påbörjad framgång skridit baklänges blott
av brist på denna »nervus rerum», som fått namn av
penningar. Visserligen hava vi ändå gått på barfota när
stövlarna blivit förslitna och vänt gevärskolven till när
ammunitionen tagit slut; visserligen hava våra sårade — i saknad
av läkare och fältlasarett, som kunnat taga vård om dem —
kämpat och slagits intill döden och slutligen av denne
store läkare fått sin hjälp. Men, sålunda tillställt, hava
vi icke efter våra flesta krig och segrar, haft skäl att
utropa : »allt är förlorat utom äran» ?
Nu är äran otvivelaktigt ganska bra att ha, men äran
utan makten medför icke någon politisk härlighet. Många
krig hava vi därför måst göra för betalning; England och
Frankrike hava ofta nog, alltför ofta tyvärr, för en
lumpen penning köpt våra fäders blod. Sverige har slagits
på beting, på dagsverke. Vi hava haft subsidier åt våra
soldater, men — i sista hand själva fått återbära dessa
genom förlorade provinser. I sanning, en skön hushållning
och dyrt förräntade penningar!
Första regeln, då man vill göra någon stor utgift —
ännu angelägnare, då det tillika är fråga om en utgift av
blod — är att beräkna först och främst o m och när
utgiften är nödvändig; därnäst granska tillgångarna, och
slutligen att koncentrera dessa genom en strängare hushållning
och inskränkning i allt annat.
Att Sverige bör vara berett på försvar av sin frihet,
sin självständighet; att en genom forna felsteg övermäktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
