- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
145

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sådan som statkarlens, och kunde lika litet som denna göra
bankrutt.

Jordbrukaren och industriidkaren buro statsbördorna på
kraftiga skuldror liksom vedbäraren, men ägde icke begrepp
om nutidens arbetsutvecklingar och finansiella hävkrafter.

För trettio år sedan voro två- och treskiftesbruket det
allmänna, växelbruket var nästan ingenstädes genomfört.
Ängarna, i själva verket bättre beteshagar, gåvo även på
herrgårdarna en knapp skörd, ett dåligt foder otillräckligt
att svältföda en dvärgartad kreaturstam. Gödselstäderna, illa
förvarade, lämnade — sedan det bästa bortrunnit i
närbelägna sjöar, bäckar och outdikade kärr — en återstod av
föga värde åt de till omfånget obetydliga, stenbundna,
potatis-härande åkertegarna. Varje liten hemmansdel hade sitt
hus-behovsbränneri, dranken ansågs som förnämsta
lyftnings-medlet för skördarna, och brännvinssupandet som ett
oundgängligt vehikel för umgänges- och affärslivet. Brännvinet
såldes ofta på stället, alltid i orten; vi hörde den tiden
omtalas en påhittig possessionat, som lät sin dräng lik en annan
Bacchus på tunna resa omkring och vid ankomsten till byarna
blåsa klarinett för att sammankalla avnämare.

Ladugårdsprodukten beroade vanligen av så kallade
dejarrenden, vilkas princip vilade på den motsägelsen att
söka erhålla så mycket som möjligt i inkomst av sina
kreatur, under det man på samma gång så mycket som möjligt
svälte dem. Arrendet utgjordes vanligen in natura och
bestod av 2 lisp. smör och 1 lisp. skummjölksost samt därtill
någon gång var femte kalv. Smöret arbetades uteslutande
med vatten, ägde. vintertiden ett talglikt utseende och var
året om fullproppat med saltkorn stora som varghagel. Med
undantag av så kallad Smålandsprästost, som den tiden
snarare var bättre än nu, förekom skummjölksosten nära nog
petrificerad; sötmjölksosten ägde — skuren — det mest
brokiga och olikartade utseende. Skötte någon possessionat
sin koladugård med eget folk, torde en jordbrukares bekanta
förklaring: »att han lade på dubbelt så mycket kalvar som
han behövde emedan hälften alltid svalt ihjäl under
vintern», få anses såsom karaktäristisk för systemet, om än
detta framställdes mindre naivt.

10. — Key. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free