Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sig hem. Genom deras räntegivande, och till följd därav
penningaccumulerande egenskap lärde han sig snart
hushållning. Dessa obligationer skulle komma att gå man och
man emellan i likvider, och vid varje överflyttning
ränte-beräkningen gottgöras. Den inverkan detta skulle utöva
på folkets ordningssinne och sparsamhet, den lyftning det
skulle giva åt spekulationen och industrien, de kapital av
hopsparat arbete, som därav skulle alstras, bleve
otroliga.
Vårt sätt att gå till väga har onekligen varit vida
enklare. Sedan man varje gång, efter mycket gräl och många
strider vid de senare riksdagarna, lyckats komma överens var
de nya järnvägsanläggningarna skola gå fram, och huru
mycket skall bestås till vardera, har man beslutat sig att
upptaga ett utländskt lån, det bästa möjliga, men för övrigt
nära nog var som helst och hur som helst. Detta erinrar
om baron Gyllengranats yttrande, då överste Delaval inför
Gustav III påstod att man i fält borde giva mycket åt
hasarden: »den taktiken kostar onekligen minst på huvudet».
Följden härav har emellertid blivit att allt detta arbete, för
vilket nu blott utgivits kapitaler, men genom vilket även
kunnat skapas kapitaler, endast varit ett medel för ökad
vällevnad. Vårt arbetsfolk har levat friskt undan för dagen,
men är lika fattigt som förut. Och landet självt — till följd
av sina utgående räntor, som i sin mån inverka på vår
rörelse, och genom hämmande av denna åter försenar dessa
järnvägsarbetares förflyttning från konsumtion till
produktion — vårt land är lika fattigt på rörligt kapital som förut.
Ännu är det ej för sent att beträda den antydda vägen,
ännu står den oss öppen med ett tillfälle, som kanske aldrig
mer återkommer, att skapa ett inhemskt fondsystem,
som gör varje medborgare till borgenär hos staten och
personligen intresserad av dennas välgång och av det
bestående.
Var man vet att de tyska bankirer, som låna oss
penningar, icke äga dessa summor själva. Bankirbaronen Ernst
Merck i Hamburg, som lånat Sverige millioner på millioner,
lämnade knappast efter sig några hundra tusen riksdalers
förmögenhet. Dessa synliga långivare utgöra blott mellanhänder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
