Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mans rock och mången adelsman i en bondes? Kallas ickc
kuskar, betjänter och gesäller för herrar i våra dagar, men
vilken hemmansägare skulle vilja byta sig till att vara herre
på det sättet? Och än mera — när herremannen skjutsar
posten eller kronoskjutsar, när han håller reservhästar vid
gästgivargården, rustar soldater eller båtsmän, plogar
landsvägar om vintern eller grusar dem om vår och höst — vad
är han annat än en bonde? När han sår och skördar, avlönar
drängar och pigor, skattar till kronan eller till
kommunalen — vad är han annat än en bonde han med, som
har samma pålagor, samma plågor, samma inkomster och
samma fördelar? Vad som gagnar den ene, det gagnar
den andre; vad som skadar den ene, skadar den andre; nej,
därför ännu en gång: bort med alla bolsterI Är det sagt?»
»Ja, kör för det,» svarade rusthållaren skrattande,
»det är jag med om. Men då få herrarna icke heller
sätta näsan i vädret och tänka att människorna som Gud
skapade sist vore en herre och en fru, och att han skapat
oss bönder och våra grannar på samma gång han
befallde jorden göra av sig levande djur, var efter sin art.
All sådan högfärd får lov att smälta bort med den snön
som föll i fjol, och då den blivit bortlagd, så glömma vi
ock. Inte är detta menat herr Friman, det är självsagt,
och inte många andra duktiga herremän heller. Men nog
finnes det stelpinnar kvar, fast det, som i våra skogar,
blir glesare om’et. Men visa mig ett storverksträ och en
storverkskarl och jag ska ta mej tusan ta å mej hatten och
inte skämmas för det att jag tror, att den som vet något
bättre än jag också förstår något bättre än jag — har
jag talat rätt, grannar?»
»Jo, det har I rusthållare, ackurat som en bok,» hördes
Starks röst bland bönderna förklara. Och de andra instämde
alla utom gubben Lars Nilsson, som rev sig eftertryckligt
i huvudet och valkade tuggbussen i mun ett par gånger
innan han yttrade:
»Jaa, se herr Friman här, han ä nu visserligen en rar
herre, det vill jag icke frångå. Men om någon sa till
honom att göken ä en fågel den såväl som sädesärlan, men
att detta inte hindrar honom att lägga ägg’ i sädesärlans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
