- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
225

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

däri felat har det dock varit genom att vilja för
mycket, ej genom att ha velat för litet. Men just i
sistnämnda hänseende har jag varit formligen nedsvärtad.
Gudskelov dock, i detta fall är mitt samvete rent. Väl
har jag kunnat synas fläcka händerna någon gång vid
försök att krafsa kastanjerna ur elden, dit Iiöga
Vederbörande, gång efter annan, än av en anledning än av en
annan, kastat dem. Men aldrig har avsikten, den
fosterländska avsikten, verkligen fläckats av mina många
bemödanden vid medverkandet att lösa den stora frågan
om att giva vårt land ett bättre försvar.

Man har talat om resan utför i detta fall.
Inkonse-kvent har det dock icke varit att gång på gång söka
hjälpa till att rädda försvarsfrågans öde. Min
ställning har närmast liknat en persons, som, med en
dyrbar laddning ombord och drivande utför strömmen,
söker komma i land än här, än där, men hindras.
Det är ej personen som förändrar sig, det är
situationen som ändras, jag skulle ej varit hindrad att
med Boije tacka Gud för var dag jag blivit klokare,
ifall jag hade ändrat åsikter. Men så var ej fallet.
Förargelseklippan, indelningsverket, kunde man kommit
förbi, och man kunde verkligen lyckats landa, år 1878
högre upp, år 1883 redan ett gott stycke längre ned.
Man hade d å, isynnerhet 1878, blott behövt räcka ut
en hand för att taga emot. Försvarsfrågan är så stor,
att den varken kan vara e n generations börda eller ens
kan bli vår samtids fullfärdiga arbete. Min tanke
var att vi måste börja och att sedermera de, som
kommo efter oss, fingo tillägga och rätta bristerna. I
en fråga, där man arbetar för framtiden, måste man ju
också kunna ha någon tro på framtiden?

15. — Key. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free