- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
226

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna visade sig icke. Om detta var till lycka eller
olycka — därom har jag blivit mer och mer tveksam.
Ju längre den väpnade freden räckt för oss, desto mera
konstlad och ovaraktig har den blivit. Litet var skall en
gång få plikta: dynastien för vad den avvisat, m i 1
i-tarismen för vad den försmått, bondsnål heten
för vad den trott sig slippa ifrån. Den nemesis
divina, som drabbar envar, skall säkert straffa de
förgångna felen. Tiden skall skeda idéerna och ställa allt
på sin rätta plats.

Folkens yttersta mål måste bli freden.

Krig föder krig. Under de sista tjugu åren hava
de, som blivit förda, kostat millioner livet och förslösat
millioner på ändamål som, djupare sett, äro
improduktiva och ändå undrar man över att näringar och handel
äro tryckta! Och ändå letar man efter anledningen till
det dova missnöjet inom folken; till den allmänna
olusten och till socialismen. Denna har i alla tider trott
sig kunna befria den enskilde från ekonomiskt förtryck,
velat minska den personliga friheten och öka det
allmännas välde. Jag kan icke tro på detta medel, ehuru
jag önskar målet för och väl förstår orsakerna till denna
samtidsrörelse. När folken börja likna de män, vilka mer
älska den stilla husmoderns, i det tysta uppbyggande
verk, än de älska den bländande, men hjärtlösa
skönhetens ögonblickstriumfer — då skola de föredraga den i
tysthet skapande freden framför krigets lysande
öde-läggelser.

För mig är intet stånd av betydelse annat än för så
vitt det hör till de arbetande krafterna i samhället. Att
militären under vår långa fredstid kommit att betraktas
såsom icke arbetande, har till stor del varit dess egen
skuld. Och denna mening kommer att hålla i sig så länge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free