- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
239

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skarpt omdöme och framstående talarförmåga, ehuru
han icke besatt den elevation och värme, som göra den
store talaren. Karl Ifvarsson stod redan 1867
närmast efter Erik Ersson och utvecklade sig mer och mer
under fortsatt riksdagsarbete, så att jag, då jag själv blev
erbjuden att — vid Posses ministär — bli vice talman,
fann mig böra avsäga mig detta till förmån för Karl
Ifvarsson. Denne, som själv varande bonde, skulle bli
mer hållen om ryggen av bönderna och mindre
angripas av intelligensen. På mig var denna alltid mer
förbittrad, emedan jag som herreman städse ansågs
-för främjandet av själviska syften — falskeligen omfatta
böndernas intressen. Som jag varken var road av att
dricka tuting eller spela kort, funnos inga anledningar
att »fraternisera» med bönderna och detta stärkte hos
dem känslan att jag ej var en av deras. Bönderna själva,
i följd av min antydda hybrida ställning, ville icke —
eller åtminstone ville endast under stridens kulmination
och till följd av därav härflutna angrepp på mig
-tillåta mig att träda i spetsen för partiet. Denna
avundsjuka sträckte sig därhän, att nästan var gång jag vunnit
en seger, kunde jag efteråt vara beredd på att böndernas
ömtåliga självständighet, med avseende å att »dansa
efter herrarnas pipa» — skulle vålla mig ett nederlag.
Samma sak — men med mera rätt — fick Arvid Posse
erfara.

L i t h n e r stod Sundberg nära och saknades
således icke som bundsförvant, då han tidigt avled. Som
personlighet var han älskvärd.

Per Nilsson iEspö hade vunnit sina sporrar
som s. k. »kulturvrak» i gamla bondeståndet. Han var
alltid så opålitlig att niomannarådet måste låsa in honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free