Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Key trodde — som andra Blanches vänner — att
detta upplopp bidragit till dödsfallet, söm Emil Key dock
fann »avundsvärt vackert: ännu i kraftens dagar och
i ett ögonblick av nationell hänförelse».
*
Den politiska ställning, Emil Key intagit — liksom
de många årens lantliv — hade dessutom gjort honom
främmande för en del av de tidigare vänner, som ännu
voro kvar i Stockholm. Robert v. Kramer — som en
gång kallade Emil Key sin »ende» vän — förblev vän
utan att i allo dela E. K:s politiska åsikter.* Jolin var sig
* Vännerna möttes alltjämt på många andra områden,
ej minst i den för båda gemensamma vissheten att även
nutiden har poesi för den, som kan finna den. När R. v.
Kramer 1857 sänt E. Key sina Diamanter i Stenkol
svarade E. K. med ett tack på vers, där han helt
samstämmer med vännens protest mot att kalla vår tid prosans.
Emil Key utbrister:
Nej, nejl den byter blott gestalt
och famna skall som förr om allt I
Känn varje tid, som ren försvunnit,
har ej dess själ i sången brunnit,
och vad den velat, vad den bort
det har ju skalden sökt och funnit,
och så sitt bättre jag den sport?
Hur många skalder dock ha syndat,
som ej med tiden sig befryndat,
och gjort till mål för sång och tal
dess kärna ej, men blott dess skall
Det har Du tankfullt djupt begripit,
och i din lyras strängar gripit
att tolka tidevarvets gång;
och såsom bölja går vid bölja
så skola andra snart Dig följa. — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0305.html
