Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför vilken man i ensamhet och under lång väntan på
kvällsvarden tager plats, fördrivande tiden med att se den
nedbrunna glöden slutligen förkolna, under det man erinrar
sig dagens händelser, någon folkvisa man hört, något
humoristiskt infall, något gott och glatt leende eller någon trög
och trilsken hållkarl. Vilken skillnad, säga vi, mellan allt
detta och att i stället skynda från de stora hotellen, där
man i sista stund fått sin räkning kvitterad, till
järnvägsstationen, där man med hundratals personer måste trängas
kring biljettluckan och packrummet, se till att sakerna vägas
och poletteras, avvakta signalen då man utsläppes på
perrongen, välja . kupé, påträffa resande från olika delar av
jordklotet, passa på stationerna, där man skall ombyta tåg,
kasta i sig matbitarna, resa natt och dag och slutligen
befinna sig, innan man vet ordet av, förflyttad från
öster-sjön till Medelhavet eller tvärtom!
Första stationen på resan var Liibeck, så med
järnväg till Hamburg. Därifrån gick färden till Berlin, dit
vi ankommo dagen efter Sedanminnets firande i och
genom uppresandet av Die Siegessäule: platsen omkring
d„enna var ännu fylld av läktare i och för festen. Emil
Key var intresserad av stämningen i Tyskland och fann
den förvånande vänlig mot Sverige.
Han berättar:
Såsom ett talande bevis på den i grunden välvilliga
sinnesstämning, vilken alltjämt finnes kvar mot svenskarna,
må anföras vad som uppgavs till oss av en vän i Berlin,*
med vilken vi oförbehållsamt kunde samtala om Sveriges
och Tysklands inbördes politiska ställning. Denne berättade
nämligen att under kriget mot Frankrike — och oaktat man
i Berlin mycket väl hade reda på den hetsiga och stundom
partiska hållning, flertalet av den svenska pressen då iakttog,
— icke några uttryck av all den ovilja och hätskhet, som i
* Det var L. v. Nordenskiöld, då »Stadtsgerichtsrath»
i Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
