- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / II (Förra avdelningen) /
350

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vanliga fall på en tid av 13 år blott bildar ett lager tunt
som ett pappersblad, måste dessa formationers höga ålder
i sanning väcka häpnad. Vad äro väl Europas stora städer
och andra jättelika människoverk, vad är väl fantasiens
lek i sagorna ur Tusen och en natt mot allt detta? Här
om någonsin erinras man om Geijers uttryck: »i djupet bor,
som uti himlen Gud». —

Från Adelsberg gick färden till Triest varifrån ett
besök vid Miramare ägde rum.

Emil Key sammanfattar sitt intryck sålunda:

Miramare är ett poem i sten, en pärla uppkastad ur
havet inbäddad på stranden i sin mussla, men denna utgöres
av fantastiska klippformationer och Miramares slott ligger
bland dessa, badat av Adriatiska havets vågor. Allt vad
södern har skönast av växtlighet frodas i dess trädgårdar
och parker smekt av havsvinden och solen, mot
nordanstormarna skyddat av gulvita kalkklippor, vilka liksom i
ett drivhus fördubbla värmen.

Redan i och för sig skulle detta förtjusande lustslott
med sitt läge och hela sin anordning utöva på den besökande
sin trollkraft. Men huru mycket mera är icke detta fallet
genom de minnen, som med detsamma äro förenade. Numera
blott bebott av de snövita duvor vilka bygga i murarna, och
vaktat av några gamla trotjänare, vilka med ljudlösa steg
och med grånad trohet vandra kring som gengångare, står
Miramare, själv en gengångare från sin glada
ungdomstid, då världen och livet leende lågo framför de unga,
som bebodde det.

Från Triest gick resan sjövägen till Venedig, som
dock för Emil Key blev en desillusion. Dagen var
alltför mulen för att Venedig skulle kunna verka vid
första anblicken. Emil Key skildrade ärligt sitt intryck
sålunda:

»Sedan man i ungdomen läst därom i sång och saga, sett
Canalettos tavlor och i fantasien bildat sig föreställningar
enligt den gamla regeln: major e longinquo reverentia,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/2/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free