Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med eller mot sin vilja, tjäna liberalismens sak i Frankrike.
Han avhåller genom denna det klerikala partiet från alltför
hänsynslösa omstörtningsförsök; tvingar den franska
regeringen till en mera nationell politik och bidrager väsentligen
genom den nya näring, han tid efter annan ger tyskhatet,
att sammanhålla det Frankrike, vilket annars, fritt lämnat
åt sig självt, måhända genast skulle sönderslitas i inre strider.
Här om någonsin är det gamla uttrycket: »nos amis les
ennemis» tillämpligt.
Såframt icke jesuiternas styrka skulle visa sig så stor,
att denna endast genom krigets våldsamma medel kan brytas
och krossas, tro vi icke att Bismarck på fullt allvar ånyo
söker krig med Frankrike, därtill känner han för väl
sinnesstämningen hos det tyska folket. Men vi tro att han hotar,
för att förekomma direkta klerikala angrepp och för att
nedslå modet hos jesuiterna. Det är, så synes åtminstone för
närvarande, blott för att hava friare händer i striden mot
dessa inom Tyskland, som han låter dem erfara styrkan
och längden av sin arm även utom det tyska riket.
Thiers — för att ännu en gång återkomma till denna,
vid slutet av sin långa händelserika bana mer och mer
intressanta personlighet — är Frankrikes Fabius Cunctator,
det är han, som förmått att tämja även en Gambettas
eldighet. Han leder, sedan han störtades från makten, själv
tyst och stilla allt vad sant liberalt och fosterländskt är i
Frankrike. Med varje dag som det lugna d. v. s. det legala
motståndet förlänges gentemot den nuvarande regeringen
och den nuvarande nationalförsamlingen, blir det alltmer
tydligt att dessa missbruka sin ställning: regeringen en makt,
som armén och centralisationen förläna den, och
nationalförsamlingen ett mandat, som gavs under helt andra
förhållanden och länge sedan borde varit återlämnat i nationens
händer. Skall Frankrike kunna räddas — åtminstone för en
hel eller halv mansålder — blir det väsentligen tvenne mäns
förtjänst, Thiers’ och Mac Mahons. Om prästerna och
legi-timisterna — som känna att med varje lugn dag i Frankrike
glida monarkien och påveväldet mer och mer undan —
tillgripa våldsamma medel; om oppositionen även å sin sida
förlorar tålamodet och svara med lika våldsamma medel, då är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
