Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det slut, allt sjunker, monarki och republik, vän eller fiende,
ned i internationalens blodröda kaos. Men om jesuiter och
monarkister inskränka sina angrepp på republiken, låt vara
även ut till laglighetens yttersta gränser och vänstern
likaledes tyglar sig själv och endast steg för steg inom samma
område försvarar sig —■ då har Frankrike ännu ett liv av
några decennier kanske. Men detta vilar ytterst på Mac
Mahons gentlemanna- och soldatheder, på Thiers’
stats-mannavishet och fosterlandskärlek, på tvenne gubbars livstid!
En möjlighet återstår likväl: kejsardömet i sista stund
före kaos i stället för kejsardömet efter detsamma.
Hemligheten av det Napoleonska väldets djupa rötter är tvåfaldig:
å ena sidan den ära och makt varmed de tvenne kejsarna
under vissa tidsperioder begåvat Frankrike, smickrande dess
fåfänga och ingivande höga tankar om systemets duglighet,
och å andra sidan att dessa Napoleonska institutioner
blott äro, även de, en form av republiken — en president
med diktatorisk myndighet, benämnd kejsare, och nedom
honom allt annat »per capita». Efter triumviernas strider
och de inre söndringarna i det gamla Rom var det kejsar
Augustus, som uppfann denna form och Napoleon den förste
förnyade densamma.
Vid jämförelse härmed blir det bourbonska
konunga-dömet snart sagt en antikvarisk kuriositet, ett avgudabeläte
som, tack vare det katolska prästerskapet, i sitt slutliga
fall dock kan krossa mycket. Vi våga påstå att, även när
hans aktier stodo som bäst, räknade greven av Chambord
icke flera anhängare än prästerskapet och de mest bigotta,
som ansågo honom bliva deras tjänligaste redskap, samt
åtskilliga högadliga familjer, vilka hoppades på en reaktion
till huvudsaklig fördel för dem själva. Något annat parti
Orleans än det, som i brist på greven av Chambord håller
till godo med reaktionens halvblod i stället för fullblod,
finnes icke heller i Frankrike. »Henri V kung?» svarade
oss en droskkusk — »nej, då kunna vi lika gärna taga oss en
kung från Opéra Comique,» och samme kusk tilläde:
»obligatorisk folkuppfostran och republik, se där vad vi behöva».
Detta sistnämnda yttrade även en deputerad, en av det
moderatrepublikanska partiets chefer, till vilken vi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
