Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Riksdagen 1873
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa underhandlingar som Gösta Posse var en mycket
tjänstvillig mellanhand.
Louis De Geer antog om honom att han hade ett
äregirigt lynne, ehuru han ofta sade sig vara uppledsen
på politiken.
Det senare är riktigt och berodde av att hans
sinne växlade mellan en inåtvänd religiositet och en
nästan pojkaktig glädje över att ha många trådar i
sin hand och möjlighet att titta alla i korten. Men
om man med äregirig menar lusten att vinna personlig
ära och förtroendeuppdrag, att själv bli bemärkt och
omtalad, då var han föga ärelysten. Det var tvärtom
hans lust att verka i hemlighet, att vara regissör
»Statsutskottets plenisal är ett stort, mycket avlångt
rum försett med fyra fönster, alla belägna på samma
långsida med utsikt åt Riddarholmskyrkan och Riddarhustorget.
Inom dessa väggar, där månget märkligt beslut under
den nya representationen blivit taget innan av riksdagen
antaget, äro fästa även andra historiska minnen. Statsutskot
tets plenisal är nästan oförändrad sådan den var i den gamla
goda tiden, då den utgjorde högvördiga prästeståndets
ses-sionsrum. Här finnes till och med kvar ännu den stora,
hög-ryggade, med rött saffian beklädda talmansstolen, i vilken
ärkebiskoparna C. F. af Wingård och H. Reuterdahl
patri-arkaliskt ledde prästeståndets förhandlingar, nu begagnad
av-statsutskottets ordförande och placerad i fonden av salen vid
övre gaveln av det oändligt långa utskottsbordet. Ilär
kvarstå ännu kring båda långsidorna av sagda bord och kring
väggarna de forna ledamöternas med svart skinn klädda
länstolar, alla likaledes högryggade och ypperligt formade för
att inbjuda till drömmar om första klassens predikstolar,
biskopsstolar och — likstolar. Här var det som den ’svenska
kyrkans målsmän’ under ståndsrepresentationen motsatte sig
efter bästa förmåga tidens aldrig vilande reformarbeten;
hälar det som det profana statsutskottet, säge vad man vill,
under den nya representationen gått i spetsen för desamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
