Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Riksdagen 1875 - Ytterligare ljus över ministerkrisen, den s. k. Bergsprängningskrisen. 1875
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’osse med uppmaning till honom att nu uppfylla sitt löfte.
I det styrelseprogram, som konungen vid samma tillfälle
lämnade skriftligen, fanns visserligen mycket stort svängrum
men allt lär ha erhållit en muntlig förklaring,
tillfredsställande för de strävanden, lantmannapartiet representerar.
Det var konungens idé, att greve Posse och frih.
De Geer skulle förena sig. Mellan dem började i anledning
därav underhandlingar, därvid det snart uppstod stridiga
meningar, enär frih. De Geer önskade att några av de
gamla statsråden skulle kvarstanna. Skiljaktigheterna växte,
och stridsfrågan blev snart huruvida det skulle bli en De
Geer-Posse eller en Posse-De Geerministär d. v. s. vilken av
dessa herrar, som skulle bestämma den nya rådkammarens
sammansättning och följaktligen dess uppfattning av vissa
frågor.
Uppenbart blev snart, att någon överenskommelse dem
emellan ej kunde komma till stånd, och att det sålunda måste
bli endera »en ministär Posse» eller »en ministär De Geer».
Konungen hade att här utöva sin valrätt. Han ville
bestämma sig inom åtta dagar.
Under tiden förföll den bekanta voteringen om
dyr-tidstillägg åt de svagast avlönade av universiteternas
professorer. Det var utgången av denna votering, som lär ha
bestämt konungens val. Frih. De. Geer ingick i
rådkammaren och beredde landet icke ringa överraskning genom
sitt val av kamrater, mest genom valet av finansminister,
vilken dock lär ha att för sin upphöjelse mest tacka den
man, som nu åtagit sig att antingen bära kommerskollegium
på starka skuldror eller ock med egna armar ruska sönder
dess skröpliga byggnad.
Den antydda voteringen om professorslönerna har sin
särskilda märkvärdighet. Intelligenspartiet, som ganska väl
kände till vad som var i görningen, ville naturligtvis hindra
greve Pösses utnämning till statsråd. Samma strävan hade
även den del av lantmannapartiet, som mera långsynt
bedömde den politiska ställningen. För dessa var det
uppenbart, vad vi ock flera gånger under denna tid uttalade, att
frågan om greve Posses inträde i konseljen — såvida detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
