Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Demokrati, aristokrati och autokrati - Om konstitutionalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anser sig en ministär böra utmana representationen,
då måste den göra det i förlitan på att nationens egen
ande i och genom nya val skall fälla utslaget. Men
den får icke uppmana representationen att slå till och
samtidigt söka skydd bakom den oansvarige konungen.
Ministären måste orubbligt stå på sin plats tills
regenten visar parlamentärflagg: då det är dess plikt att icke
stå i vägen för efterträdarna.
Vad riksdagen angår kan man väl inse att så länge
det allmänna politiska uppfattningssättet anser
riksdagens uppgift vara att begära reformer och regeringens
att begära löner — och att den senare bör begära så
mycket som möjligt men de förra bevilja så litet som
möjligt... då kommer man slutligen därhän att de frisin-
nade och fosterländska varit de, som 1 ¡uddigast ropat ne j.
Detta kommer sig åter av den mångåriga erfarenheten att,
för att tala med gamle Lagerbrings historia, »vid alla
tillfällen då det varit mödan värt att gifva har nästan
aldrig fattats tagare, fast Rikets sannskyldiga väl stundom
fått så länge stå i förmaket till dessa sådana förtroendens
budbärare blifvit affärdade».
I samma stund det parlamentariska styrelsesättet är
betryggat i sin fulla, helt omfattande och oavbrutna
tillämpning, blir det obetingat en orimlighet att anse
sig skyldig att i ny och nedan, utan skäl som med
skäl, säga nej. Det statsråd, som flertalet skapat skall
flertalet understödja, så länge detta statsråd icke blivit
sitt ursprung otroget eller till dess ur nya val
framgått ett nytt flertal med andra åsikter. Ar man viss
att regenten tänker som Ludvig XII i Frankrike: »Det
är bättre att hovherrarna bele min snålhet, än att folket
begråter mitt slöseri,» då kan riksdagen lägga bort att
pruta och statsvisheten kommer icke att bestå däri att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
