Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast meddelas i den del, som berör de politiska
förhållandena.
Emil Key förstod norrmännens, i Sverige
förlöjligade självkänsla. Han kunde visserligen berätta en
och annan rolig historia om denna* men han visste väl,
genom sina erfarenheter i lantmannapartiet, vad som
svider bakom en sådan »morskhet». Och islutet
av nyssnämnda skiss uttalade han sig i den redan då
ömtåliga frågan om det svensk-norska samförståndet på
följande sätt:
Förf. minnes livligt ett intryck från Paris 1844. Haft
bevistade då en middag hos vår minister excellensen
Löwen-hielm, till vilken, utom svenskar, alla i Paris varande norrmän
inbjudits. Dessa voro var för sig angenäma personligheter,
men här liksom samlade »en corps» och vid bordet
»sidoordnade» med den svenska nationalitetens representanter,
nödgade dc oss att iakttaga den ängsligaste varsamhet;
våra, liksom deras ord, vägdes på guldvikt för att ej föranleda
misstankar om något som helst angrepp på »ligeberettigelsen»,
och sålunda blev, trots den livlige värden, middagen allt
igenom stel och tråkig. Några dagar senare hade förf. ett
samtal med en av dessa norrmän, och uttryckte då sin ledsnad
över att ett dylikt »kurra gömma» skulle äga rum våra
nationer emellan, samt påpekade huru mycket underligare
detta framstod genom svenskarnas otvungna umgänge med
danskar, gentemot vilka man kände sig obesvärad som med
gamla vänner och bekanta, vilka ej voro på långt när så
nogräknade. Under det härav föranledda meningsutbytet
rörande det norska och svenska folkets inbördes ställning,
utbrast norrmannen hielt naivt: »De svenske er ganske vist
* Så t. ex. om den norske diplomat, som klagade för
den svenske diplomaten Hochschild att norrmännen voro utan
likaberättigande även i den småsaken att lejonet i norska
riksvapnet bara hade »en Hale men den svenske Love to» —
varpå Hochschild inföll: det betyder bara att det norska
lejonet ännu är kvar i naturtillståndet 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
