Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seende, ty jag vet mig hava kämpat efter yttersta förmåga,
en hård kamp. Pröva oss, mina herrar — och jag ställer
särskilt den uppmaningen, den vördsamma uppmaningen till
vår regering: pröva oss! Sammankalla oss till urtima
riksdag i höst och lägg då fram ett förslag, byggt på de
grunder, vi nu föreslagit. Om vi d å icke infria vårt ord,
om vi även dä säga nej — då, mina herrar, skall jag avgiva
ett löfte till dem, som nu så mycket klandra mig, ett löfte
som är lätt att uppfylla, emedan det rörer endast mig själv
personligen: jag skall aldrig mer komma på detta rum;
jag skall draga mig tillbaka till min vrå bland bergen och
sörja — sörja icke över 10 års i god avsikt förspillt arbete,
utan över ett fosterland, som djärves fresta Försynen och
över vilket jag då måste se dess straffande hand lyftas.
Ännu en gång deltog Emil Key i debatten då den
rörde sig om värnpliktslagen.
Han yttrade ;
Jag erkänner den stora vikten och det stora behovet av
en lag, som så ordnar våra förhållanden med avseende å
beväringen att densamma kan i farans stund snabbt
mobiliseras och snabbt tillgodogöras. Allt detta erkänner jag
villigt och, efter måttet av min förmåga, så kraftigt som
möjligt.
Sedan han motiverat sin ståndpunkt att man dock
ej borde antaga någon värnpliktslag förrän i samband
med en hel ny härordning, vände han sig till några
av de mest hetsiga under den föregående debatten :
Må man därför icke kasta sten på dem, som nu vilja
avslå lagen. Må man icke, likt talaren från Uppsala,
före-vita dessa, att de mera tänka på penninginkomsten än på
värnplikten, och likt denne talare utropa: »Jag vill icke
med trettio silverpenningar lösa mig fri från fosterlandets
försvar.» Detta utrop skulle på mig utövat en vida större
effekt, om han själv icke vore vida över 40 år och således
egentligen ingenting riskerar, även om värnpliktslagen
an-toges. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
