Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se frihet mogna och se diktens lunder
i doftfylld blom med färg och fägring stå.
Men när i statens liv, i tankens gårdar
man giva vill en allmängiltig norm
för länge just åt det, man ömmast vårdar,
oss kvavt blir skyddet och för trång dess form.
Se tiden själv, den lyfter då på vingen,
ut vill han, vidga gränsen gång på gång,
han äskar plats, rum för de nya tingen,
och nya fält för ungdomsliv och sång.
Men de hans barn — som närmast stå — han sänder
kring berg och dal. Att spana gå de hän,
de odla nya rymder, men med händer
som ej strö blommor, nej, som bryta sten!
II.
Giv akt!
Och du, som lyssnar till havets brus
med starka känslor, med ungdoms drömmar,
som gläds åt blomdoft och skogens sus,
som vandrar ensam vid stjärnors ljus
och älskar sorlet av strida strömmar:
Du, som i hjärtat till skald är född,
som öra har för naturens sånger,
låt ej din diktning snart bli förströdd!
Låt den av livet bli säkert stödd,
den sviktar annars mångtusen gånger.
Du framför andra skall djupt förstå,
vid tidens bröst skall du räkna slagen;
låt ej blott skönhet din hyllning få,
det sanna även tillmötesgå
och giv en bild av de höga dragen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
