Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämbetsmän, vilka anse det vara rent av »comme il faut»
att dela samma mening som riksdag och regering. Nej!
utgången skulle icke ens bliva tvivelaktig om konung Oscar,
i likhet med Karl den XV vid representationsförändringen,
verkligen lade sitt personliga inflytande i vågskålen.
Skulle åter denna regeringens tvekan härflyta av en
oövervinnlig misstro till andra kammarens
flertal och dess förmåga av sammanhållning, så skulle ju, o m
denna misstro ägde verklig grund, inget enda förslag, vare
sig av ena eller andra halten, äga utsikt att vinna
framgång? Men, om man icke rent av vill göra sig blind för
sakförhållanden, då skall man finna att lantmannapartiet, även
i fråga om vårt försvar, visat sig äga förmåga av
sammanhållning till ej endast negativa utan även positiva åtgärder.
Vi behöva blott erinra om de ofantliga summor den nya
representationen anslagit till krigsmaterial, befästningar och
artilleri, till organisation av generalstab, arméns löner och
pensioner, krigshögskola m. m.
Skulle emellertid en dylik misstro bliva den övervägande
drivkraften för regeringens handlingssätt, måste den
tidpunkt komma, när denna misstro lägges öppen i dagen. Och
då stå vi vid ett nytt och ett ödesdigert antingen — eller?
Men innan detta framställes måste vi kasta en
återblick på vårt nya statsskicks utveckling.
Under striden för representationsförändringen höllo
borgar- och bondestånden vanligen samman och det var
det förra, som oftast gav uppslaget till de strategiska
rörelserna, samt utkastade fälttågsplaner. Medvetandet härom
— och förhoppningen hos det ofrälse ämbetsmannaståndet att
få uteslutande ärva den makt, som borgare och bönder
förut måst dela med adel och präster — kom stads- och
ämbetsmannaintresset att kraftigt medverka till
representationsförändringen. Efter dennas genomförande hoppades man
lätt nog kunna komma till rätta med de lantliga
bundsförvanterna i striden. De tolv riksdagar, som hållits under
det nya statsskicket, hava visat å ena sidan missräkningen
häri och missnöjet häröver, å den andra sidan strid för
verkligheter och icke blott för liberala ord. I denna strid
hava de liberala hos oss, liksom de nationalliberala i Dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
