Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Emil Keys tidningsarbete under denna
riksdag, som framför allt gjorde honom omöjlig att föreslå
till minister hos Oscar II, vars ömtåligaste fördomar han
gång på gång sårat, mindre som riksdagsman än som
tidningsman. Som sådan blev han dessa år tillskriven
mycket, som aldrig flutit ur hans penna, men det han
verkligen sagt var nog för att vända konungens sinne
mot honom.
Artikeln följer här:
Dag. Nyh. 3 maj. •
»Le Roy le veult.»
»Kungen vill det» — med detta gammaldags uttryck
plägar Englands regent låta förkunna sitt bifall till någon
av parlamentet besluten åtgärd. Vi komma att tänka på
detta uttryck — visserligen icke med anledning av något i
vår beskedliga riksdag fattat saktmodigt beslut — men vid
läsandet av hans majestäts i onsdags hållna tal vid
grundläggningen av universitetsbyggnaden i Uppsala, en
högtidlighet varom såväl denna som andra tidningar redan haft
åtskilligt att förtälja.
Det torde icke vara obekant att vår allernådigste
konung i hög grad »possederar frasen», som man plägar
uttrycka sigp men det oaktat hava vi i underdånighet vågat
finna en brist, en verklig lucka i detta annars så
formfulländade tal, med vilket h. m: t behagade tillkännagiva sin
nådiga vilja o:m bildningens art i vårt land. Denna brist,
detta tomrum torde bäst påvisas genom en liknelse. Den
bekanta grevinnan Aurora Königsmarck skrev en gång ett
lovkväde över Ivarl XII, i vilket Olympens samtliga
gudomligheter framställdes som lovprisande hans utmärkta egenskaper:
Han visste att denne aldrig utan tillstånd brukat ett
förtroende, och även när — som E. K. själv yttrade i brev
till Hedlund — »en vän för honom visat sig i nattrock och
tofflor», blev han av E. K. varken misskänd eller förrådd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
