- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / III /
304

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken börd och bildning bestämt honom. När Emil
Key nu sände honom sin lilla skrift om försvarsfrågan
uttrycker han emellertid sin glädje att där finna den
blågula fanan på fullt allvar och ärligt utvecklad så
»att även mången, som annars icke står i fullt samma
led som denne stridsman, kan giva E. K. ett
fostbrödra-handslag och alla kunna giva honom rätt i allt vad
han önskar». Han undrar om de väntade förslagens
resultat skall bliva grundvalen till en ärestod eller en
grav för den »första parlamentariska ministären»?

Men Améen betonar ånyo sin ledsnad över att E. K.
dock alltjämt måste gå i takt med sina knäkamrater
nihilisterna, på grund av partidisciplinen. Av dess tvång
hade Améen för några år sedan fått ett dystert intryck,
när en framstående lantmannapartist svarat honom, då
Améen nämnt Posse och Key som partiets ledare:

»Posse och Key ledare! De få väl lov att gå dit vi

(flertalet och dess ’välfärdsutskott’) vilja, annars––––

och en kraftig åtbörd med handen samt en mindre dito
med foten avslutade.» Améen varnar ånyo Emil Key
för hans i viss mån onaturliga position: en gång kunde
han få pröva att truppen svek och skulle vilja kasta
honom över bord.

Så som denne gamle trofaste vän och idealist
varnade Emil Key, hade många andra varnat. Men det var
icke för tack eller lön, som Emil Key hade arbetat. Ja,
det var den bittraste droppen i lidandets bägare att
han nu var nödtvungen att motse en möjlig statstjänst,
såsom sitt enda medel att småningom göra rätt åt sina
fordringsägare och försörja sig själv och sin sjukliga
hustru.

Det var säkerligen med en mycket vemodig känsla,
som han denna höst skrev till S. A. Hedlund att denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/3/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free