Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste övertyga den gamle riksdagsveteranen
borgmästare A. W. Björck att denne borde låta välja in sig 1
Första kammaren, för att kunna vara med om 1883 års
riksdag, vilken — om den medförde de stora frågornas
lösning — i betydelse blev jämförlig med riksdagarna
1809 och 65. Den gamle skulle, skrev Emil Key, då
kunna »sätta krönet på en lång, ärofull, storartad
stats-mannaverksamhet».
Skulle han själv få sätta krönet på sin egen? I vad
fall som helst kunde han icke fylla sitt en gång givna
löfte att vid försvarsfrågans fall återgå till s i n »lilla vrå
bland bergen». Denna var nu i andra händer och, då
Emil Key samma höst fyllde 60 år, visste han ej i
vilken vrå, han skulle få gömma sig, vare sig de stora
frågorna blevo lösta eller icke. Med yttersta spänning
motsåg han riksdagen, men med full förtröstan på
framtiden skrev han i en av de nämnda broschyrerna dessa
ord:
»Skulle försvars- och grundskattefrågornas
gemensamma lösning ännu en gång tillintetgöras — vad sen?
Den stora dubbelfrågan ’kan icke falla’; den
måste lösas och den skall säga som Engelbrekt
yttrade till de danska hovherrarna och ämbetsmännen:
’ännu en gång kommer jag igen’. Och den skall göra
det för visso, om än icke på samma sätt som han; den
skall måhända med nutidens snabba samfärdsmedel taga
omvägen över Amerika.»[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
