Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan 1883 skrev Gustaf Sparre:
»Aldrig har jag lifligare käridt livad du varit för mig,
aldrig har jag tydligare fattat hvad du var för och i
Riksdagen än nu vid skiljsmessans ögonblick och jag
har likväl alltid tänkt högt om dig.» — — —
Med anledning av pressensskamliga uppträdande vid
Emil Key’s utnämning till postmästare talar Sparre om
pressens förslöande makt på det allmänna omdömet, och
menar att även en sådan pressens vän som Emil Key
torde kunna medge att de skuggor dess ljus kastar,
äro mycket djupa.
I detta som i alla brev under de följande fem åren
talar Sparre om sin trötthet vid politiken, sin känsla
av främlingskap i den nya tiden och sitt intryck av
lantmannapartiets urartning.
Redan 1883 skriver han:
»Skall Landtmannapartiet gå i drängtjenst (kanske
omedvetet) hos Bureaucratien eller skall det med tillräcklig kraft
storma dess bålverk? Jag tror föga på dess kraft — jag
har sett för mycket fnaskigt småsinne, allt för mycket små
men mäktiga fåfängor.»
1884 talar han om sitt bryderi över det allmänna
politiska läget:
»Hvilka segel skola hissas, då skutan saknar
kompass eller åtminstone förvarar den inlåst och då
besättningen är opålitlig och oense sinsemellan ?»
Med anledning av sin egen bostad på Hôtel Suède
skriver Sparre :
»Här stridde du mer än cn gång för att få barnet
’Landtmannapartiet’ till en kraftig, human, väluppfostrad man.
Partiet, fruktar jag, är nu en gubbe, omgifven af snåla
arfvingar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
