- Project Runeberg -  Minnen av och om Emil Key / III /
357

(1915-1917) Author: Emil Key, Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det älskade hemmet, och att hon isynnerhet för vår
skull under en av sina »vaknätter» uttänkt denna plan.

I breven till sin man framhåller hon ljussidorna,
särskilt Hälsingborgs skönhet. Ja, även hennes sjuklighet
blir nu en fördel, ty den ger anledning att befria dem
från ett troligen dyrbart sällskapsliv. Hon bad honom
minnas att de hade vad de behövde: ett levebröd, som
med sparsam het även kunde räcka till den årligen utfästa
skuldavbetalningen till hennes svåger och syster, vilken
låg henne så om hjärtat.

Vad riksdagen beträffar uttryckte hon till sina
döttrar sin önskan att hennes man skulle lämnat den
även om han ännu ägt sin förmögenhet och kunnat
kvarstå:

»Det blir,» skriver hon, »sådana hårda strider och så
mycket, mycket ledsamt, att det är bäst han är ifrån
alltsammans. Han har länge nog fått kläda skott för det
kraf, folket och arbetet ställa: att bli erkända och få sina
rättigheter. Ett stycke hafva ju åsikterna kämpat sig fram.
Men ännu återstår mycket, mycket. Och det kännes som en
hvila att slippa läsa alla elakheter mot honom.»

Hon uttryckte även sin fröjd över att han redan
börjat glädjas åt att få hålla på med sin
Tidningspressens historia, och hoppas att »han i dess
sällskap skall glömma många sorger». Hon slutar:
»Kampen är utkämpad, nu måste det gå — och det
g å r.»

Det var ej hennes man, endast hennes döttrar, som
sågo hennes sorg och hennes utmattning till kropp
som själ. Men, som hon skrev till sin dotter Ada, hon
arbetade med sig själv för »att undergifvet och tacksamt
kunna säga: ske Guds vilja! Och jag lyckas nog,
varmt och innerligt förvissad som jag är att ingen bättre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:21:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emilkey/3/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free